Det blev för mycke nu
Juste nu blev det för mycke för mig att ta hand om. Och det värsta är att ingen kan hjälpa mig. Vart ska jag ta vägen, vad ska jag göra nu? Det frågar jag mig själv nu mer och mer. Att ta livet är sig, det är alltid en väg ut. Men så är man svag. Och som jag är, så kan jag inte vissa mig svag för andra, inte ens dem som känner mig bäst. Så, vad ska jag göra då? Skära mig? Svälta mig? Göra illa mig själv? Nej, jag ska iallafall försöka ta hand om allt som nu får mig att helt änkelt vela dö mer och mer. Men, hur ska jag orka? Jag orkar inte ens skriva detta, utan att börja gråta (gråter). Kommer jag ens orka bry mig om mina vänner, dem som står mig bäst? Jag vet inte, men just nu vill jag bara skriva ett farväl meddelande, skicka det till alla och sen hoppa framför mitt jäla tåg. Men ja... Vill bara ha en axel, en spez axel att luta mig mot. Men jag vet att den axen inte kommer att komma till mig. Men ja... Ska väl sluta skriva en massa självmords saker nu och träna på mitt f**king matte p.p som jag ska ha imorgon... :/
Mvh Krossade Och Sårade Lilla Obetydliga Sarah
